Mitt liv i fjällen

Nu ska ni få höra om dagen då vi gifte oss, det var absolut ingen dans på rosor och det här om att det ska vara den bästa dagens på ens liv- det stämmer kanske inte, självklart var jag överlycklig men lyckligast var jag dagen efter, då allt var över. För att hålla i och planera ett bröllop och samtidigt vara brud var ingen dans på rosor. Dessutom är jag ingen tjej som har drömt om ett bröllop sen jag var liten och jag hade ingen bestämd åsikt om hur jag ville ha det, jag en rampljus skygg tjej och att stå i centrum är hemskt jobbigt för mig. Så, det var fantastiskt kul att ha alla vänner och familj här på våran bröllopsdag- vad jag älskar er alla och att ha er samlade var fantastiskt, men jag hade en sån otrolig stress på mig flera månader innan och nu är jag gladast när det är över och att vi faktiskt fick en väldigt fin dag & natt med nära och kära.

 

Vi bjöd alltså bara dom närmsta då jag ville ha ett litet bröllop med bara dom jag känner mig trygg med för att fira med oss. Och det blev verkligen familjärt och mysigt! Vi hade ett litet kyrkbröllop och sedan hade vi festen i en fjällgård här i närheten där vi bor, hade egentligen tänkt ha allting hemma men allt gick inte som planerat, fick en vattenskada i samband med renoveringen osv. osv. men det löste sig ju och det blev jättefint på fjällgården. Min mans familj lagade all mat med en kock i spetsen, jag åkte runt med bästa Fredrika som kom och hjälpte några dagar innan, vi köpte dekorationer och alkohol och planerade.

 

Nu kommer vi till dagen före bröllopet, jag åkte med Fredrika och hämtat ringarna, klänning från kemtvätt och handlat det sista till festen (låter det här i sista stund eller ;)). Så när jag gick och la mig var jag trött men förväntansfull och glad, jag låg ett tag och kunde inte sova, började känna mig hungrig och magen knorrade men jag orkade inte gå upp och äta, strax efter fick jag frossa, gick upp och tog på mig en one piece och la mig igen, plötsligt spydde jag, och sen fortsatte det hela natten. Jag gick och la mig i vardagsrummet där min man var uppe och försökte sova på soffan, spydde, sov lite, spydde, sov lite, mådde sååå dåligt, tänkte att nu får vi ställa in allting och stackars alla som rest 80 mil för vårt bröllop, kanske kan vi skjuta på det en dag... osv. osv. Till slut somnade jag iallafall- och försov mig! Jag hade ju lämnat min mobil med väckarklocka vid sängen. Så min skjuss till frisören kom och väckte oss, jag gick upp, klädde på mig mjukisbyxor och t-shirt, hade redan packat dagen innan, jag mådde ok- så vi kör tänkte jag och tog en spypåse med mig i bilen. Kom till frisören som genast började med mitt hår. De var så gulliga och hade gjort en buffé med frukt och lite dricka/vatten till mig och mina småtärnor, jag försökte få i mig vatten och åt lite vindruvor, vågade inte äta mer innan kyrkan, tänkte jag får äta efteråt istället. Kände mig verkligen inte helt hundra men det var bara att köra på och jag mådde inte illa iallafall. Håret blev så himla fint och sen kom sminktjejen och gjorde mitt bleka ansikte riktigt fräscht och fint :) Så kom mina bästa kompisar och extra tärnor (Jag hade fyra tärnor :)) och hjälpte mig byta om till klänningen, ta på mig smycken, och vi drack lite champagne och blev fotograferade samtidigt. Sedan fick vi skjuss ner till kyrkan och så började allting. Jag fick träffa min blivande man och vi gick tillsammans fram till altaret hand i hand. Han visste att jag var nervös och verkligen stöttade mig genom att trycka min hand och hålla om mig under hela ceremonin och försökte lugna mig, gud vad jag älskar dig <3. Under första psalmen tidigt i ceremonin började jag tänka, men gud vilken lång psalm, är vi inte klara snart, jag vill bara att det ska vara över. Och här började jag må illa, jag blev snurrig, plötsligt lät allt som prästen sa som att det kom 1 km bort istället för 1 m, jag var verkligen nära på att svimma, min man märkte detta, tog tag i mig och höll om mig. Jag tror att vi hann säga JA åt varandra innan jag plötsligt hostade och sedan kräktes, svärmor störtade fram och räddade klänningen med sin sjal tror jag... OJ. Här tog ceremonin en paus... Prästen frågade om jag ville sitta ner på en stol istället, det ville jag INTE, herregud hur skulle det se ut? Nej jag klarar mig!  Fick lite vatten. Jag bad prästen tyst att stryka en psalm för att skynda på det hela. Vi läste löftena till varandra och sen tror jag att prästen avslutade och körde utgångsmarschen och vi var klara. Vi gick ut, gömde oss så gästerna fick gå ut och sedan gick vi ut ur kyrkan och fick ris på oss och fortsatte med fotografering. Det blev en ganska kort fotografering då det var -15 om jag inte minns fel, nu hoppade vi in i släden med häst och vagn, men vi bestämde att vi bara skulle åka genom byn och sen bli upplockade för att det var så kallt + jag mådde dåligt. Var iallafall fint att åka i släden även om man blev lite nerkyld men det var det värt. Vi åkte sen bil hem där gästerna redan väntade. Jag hade en tvådelad klänning och min kjol hade fått fläckar från den oväntade händelsen i kyrkan så jag tog helt enkelt av mig den och tog på mig ett par jeans :) inte direkt vad jag planerat men vad skulle jag göra, vi hade iallafall bara de närmsta där och satt jag ner skulle det ju se ut som jag hade klänningen på mig :) Skålade i champagne och åt en skagenbaguett och minglade lite. Vi hade kyrkan redan kl 12 så nu fanns det en paus innan middagen och jag bestämde mig för att gå och vila. Sov ca 1,5 timme innan vi gick upp till fjällgården för middag, jag mådde helt ok men var rätt slut. Kunde iallafall äta och smaka lite av middagen och lyssnade på de fina talen vi fick och minglade sen lite mellan borden, sen bestämde jag mig för att gå och vila igen då jag inte mådde helt bra, gick upp på ett rum i fjällgården och sov och min man kom och gjorde mig sällskap ett tag, sen kom svärmor och frågade om vi ville skära upp tårtan och det är väl såklart att vi ska göra det!!! Jag hade beställt en vit bröllopstårta i tre våningen med snöflingor på, klart jag ville skära upp vår tårta! Så vi gick ner och skar upp den ihop, jag åt en liten bit och drack lite te, minglade lite, sedan var jag tvungen att gå och lägga mig igen. Jag missade alltså i stort sett hela festen, Fredrika hade gjort en superbra spellista och vi hade köpt mängder av alkohol, allt det här missade jag, men jag var inte speciellt ledsen och är det faktiskt inte nu heller, jag var jävligt nöjd att vi tog oss igenom kyrkan och klarade ceremonin trots att jag mått så dåligt natten innan, det räckte så. Efter jag vilat ett tag igen kunde jag gå ner och prata lite med systrar och vänner igen men sen bestämde jag mig för att gå hem och lägga mig samtidigt som min mamma ville gå hem, jag började må illa, gick på toa och spydde igen, sen gick vi hem, jag mådde så himla himla dåligt den natten, spydde konstant. Dagen efter var min mage helt tom. Den lät och krampade och jag hade extremt ont hela dagen. Var nära på att åka till läkare då det fortfarande på kvällen inte gett sig, men till slut så blev det bättre. Vi trodde nog hela tiden, både jag och alla runt omkring, att det bara var stress, nervositet som gjort mig sjuk. Men sen så fick min man kräksjuka, och en vän... Så, jag är kanske den mest oturliga man kan tänka sig på sin bröllopsdag. Jag fick kräksjuka natten innan mitt bröllop! Vad är oddsen... men vi tog oss igenom dagen, vi är gifta, vi kan nu lämna all stress och press för dagen är över! Jisses vad jag pustar ut nu....